Lina83

Är i Finland nu med Hannisen..det har vart trevligt men jag har haft ångest hemlängtan panik, pratat, gråtit.....

Vi är ute i skogen, jag e långt hemifrån, kan inte bara ta mig hem hur jag vill.. det e ingen stan nära där jag kan strosa o glömma mina problem.. fått grov panik för jag har tänkt på allt som jag mått dåligt över allt jag stressat över o som gör mig stressad varje dag..tänkte ta första bästa båten hem i går kollade tom flyg..


Till slut så vart Hanna arg o tvingade mig att prata om hur jag mår o sa åt mig att jag behöver det här att ta det lugnt utan stress mitt i skogen.

Sen ett stort problem för  mig e att vara ensam med ett par, känner mig obekväm o i vägen.
vi pratade  om det med o det känns bättre, Hanna vart ledsen över att jag ville åka hem för hon e så glad över att ha mig här nu. Vi pratade länge sen ut med hunden o ja tänkte o tänkte o sen prata vi mer o sen tänkte jag ännu mer.
Barnen kom o det var roligt för jag e ju så barnkär.. lekte med dom hela dagen men dom kan ju bara finska men det gick jättebra iaf, vi spelade krocket o dom fuskade lite men det gör inget hehe:) så söta så.

I vilket fall som helst så har jag mått skit här o de behövde jag, släppa ut allt som ja vägrar tänka på hemma, alla grejer som jag mått dåligt som ja bara stoppar undan o låtsas må bra.
Hanna e bra för mig, hon säger åt på skarpen o pratar med en bra så man mår bättre efter o man känner att man fått ut nåt av att öppna sig för henne.. Ja tycker inte om att öppna mig för folk.. det e mitt stora problem.

Hatar känslor ibland bara avskyr dom, dom känns ivägen o ja vill inte känna dom alls ibland.. dom får mig att må så dåligt samtidigt så bra.. men jag kan ju inte gömma mina problem då för måste jag vara känslokall o det vill jag inte vara.
De e bara så jobbigt att känna om de e värt det att visa dom, speciellt efter alla floppar.. allt sårande, allt gråtande, alla löften som blivit brutna..

Men samtidigt så e det inge roligt att vara helt själv men hade ju bestämt mig för det att vara det men de blir inte alltid som man tänkt sig o nån gång så måste jag ta tag i mina problem.

Det här va e nyttig o bra resa för mig, efter semestern så ska jag även ta tag i en annan sak som ja vet att jag behöver.

Sen så är det väl mindre roligt att min kära mor haft en mindre hjärnblödning o va döende men sen skriver ut sig själv för att åka hem o fortsätta supa.. men ja liksom.. bra jobbat där.
Men jag har blivit avtrubbad när det gäller henne.. orkar inte bli ledsen längre.. orkar inte känna nåt eller bry mig.
Hon är en vuxen människa.. min mamma.. ja orkar inte längre att vara mamma åt henne när de e hon som ska vara det åt mig.. vilket hon inte har vart sen jag var 9 år.. ingen riktig mamma..

Har tagit hand om mig själv o henne..hon har vart full dom senaste snart 17 åren i mitt liv.. mm va kul.. eh ja orkar inte längre känna ansvaret o skulden för hennes betende.. ja vägrar.. orkar inte lyssna på när hon berättar vilken dålig dotter jag e som inte ställer upp för henne.. för de e ju så synd  om stackars henne.. typiskt alkisar att tycka synd om sig själva..

Ända sen hon börjat supa har jag försvarat min mamma, försökt dolt hennes missbruk bara tagit hem 2 st vänner dom enda som ja inte skämdes för..nu orkar jag inte bry mig längre för de hon har utsatt mig för o gjort mot mig ska man inte göra mot sitt eget barn.. aldrig.. hatar henne för det samtidigt som ja inte orkar det heller.. känner egentligen ingenting.

Förväntar mig att min mamma inte kommer att leva så länge till för att inte bli allt för ledsen när om det väl händer.. har ju redan vart nära en gång nu så..kanske låter hemskt men orkar inte leva i förnekelse längre om det..
Trött på det nu.

O sen så vägrar ja vara tjockis längre till.. festar o äter skitmat o massa mat som ja i vanliga fall inte äter.. har slutat bry mig o de får de vara slut med nu.. kollade på kort i går från förut o va smal jag va o det ska jag bli igen.. trivs inte för fem öre men hur jag ser ut nu... så nu ska jag fan träna o äta bättre mat o måste sluta med detta eviga festande i veckorna för jag inte orkar sitta hemma för då tänker jag.. lära mig att slappna av.. jag måste det.. jag måste återta kontrollen över mitt liv..
Mina ekonomi ligger efter, jag festar för mkt, blivit tjockis, kan inte ha mina gamla kläder, äter ändå skitmat o festar hela tiden.. för att..jaaa.. jag har vägrat att bry mig om mig själv.. måste börja nu för jag vill inte leva såhär längre.. vill inte se ut som jag gör o inte trivas med mig själv för fem öre..
Ja måste börja tycka om mig själv o tycka att jag e värd livet o e en bra person för att kunna känna att andra tycker o känner så om mig..

Ja men de här e väl allt som jag har pratat o suttit o tänkt på hela finlands resan.. o tack Hanna för du tvingat mig prata o tvingat mig att ta det lugnt..

Har annars grillat o slappat här.. lekt med hunden o barnen.. tagit promenader.. i dag så kommer hannas killes systerdotter o hennes kille hit.. Julia o Jocke :) det ska bli jätte trevligt iaf .. får se vad vi hittar på i kväll.. Julia e världens snällaste tjej.. hon va med på båten hit.. jätte go.

Nej nu ska jag vila lite till.. har sovit lite dåligt, somnat o vaknat hela natten sen trött av allt tänkande.. inte van vid sånt här maratontänkande hehe..

Så att ehm..

Såhär smal var jag förut o de ska jag bli igen..